Detta skrev Emelie i sin blogg:
"Men det gjorde också så att jag kände att jag kom huvudpersonen, Zhuang mycket närmare, vilket jag verkligen älskar med vissa böcker. Tack vare språket i boken så känner jag att jag kan på något sätt känna hennes känslor."
Precis så kan jag också känna! Jag har funderat på varför jag känner så. Jag tror det har lite med att hon skriver kortfattat och direkt, så när hon är irriterad får man reda på det snabbt och enkelt. Om man skulle sätta in mer mellan ord och ganska värdelösa ord i betydelse, så blir det lite svårare att se igenom vad känslorna är.
Om jag tar ett exempel:
”Varför de säga både tänka och gå? Varför inte bara gå?
Varför säger engelskmännen både tänka och gå, när de istället bara kan säga gå?
Jag tycker det känns som det är mer irritation i den första än i den andra, fast de är samma mening.
på så sätt tror jag att man har lätt att känna hennes känslor! … Eller vad tror du Emelie?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Detta tål verkligen att fundera på. En del menar att man måste vara ordrik för att verkligen kunna beskriva känslor och tankar så att de riktigt "går fram". Men du skriver ganska övertygande om att det korthuggna, avskalade, fungerar allra bäst. Det är kul att pröva sig fram, som du gör i blogginlägget, och känna efter med nya meningar.
SvaraRaderaSer fram mot dina tankar när du nu kommit lite längre!