En dikt till nutidens Havamal

Jag valde att skriva en dikt som jag vet skulle kunna ge råd till mig och många andra ungdomar i dagens samhälle. Dikten kanske inte tar upp ett så jätte stort problem. Men om man jämför med medeltidens samhälle, är det kanske inte heller lika tufft nuförtiden. Då det blir viktigare att ta upp små problemen.


latheten tar lätt över förnuftet

då plagg efter plagg slängas i hög,

lika lätt förtränger du inte latheten

när plagg efter plagg åter lyftas


Budskapet i min dikt är att om du är lat och slänger kläderna i högar, istället för att hänga in dem i garderoben. Så bygger du upp ett jobb till dig själv, eftersom du senare måste plocka upp alla kläderna igen. Sånt som man lätt glömmer bort när man är lat, konsekvenserna av sin handling. Så nästa gång du slänger kläderna i hög, tänk ett steg före!

Var Hitler en Dvärg? Eller var Dvärgen Hitler?

Vad skall man säga om Pär Lagerkvists Dvärgen? Den är en bra bok men också en bok som är lite svårförståelig och mångtydig. En viktig bakgrund till mångtydligheten tror jag är den tid denna bok skrevs, 1943. Det var en tid av starkt nazistiskt förtryck. Det var farligt att uttrycka sin åsikt om nazismen. Genom Dvärgen uttryckte Pär Lagerkvist på ett raffinerat och skickligt sätt kritik och sin frustration av det förtryck han såg över hela Europa och sin kritik av nazismen som lära. I de handlingar och de egenskaper som både dvärgen och fursten har i boken kan man, tycker jag, dra paralleller till både Hitler och Nazismen. I Hitler såg Pär Lagerkvist många av de egenskaper han gav dvärgen. Hitler var in bara kortväxt, känslokall, kärlekslös och ond. Jag antar att han antog att Hitler precis som dvärgen inte hade fått någon kärlek i sitt liv. Nazismen distanserade sig från vissa delar av människosläktet och avhumaniserade dem genom att kalla dem för icke-människor, ”undermänniskor”. I boken tycker jag att Pär Lagerkvist också på ett bra sätt genom dvärgens dagboksinlägg speglar den ondska som finns inom alla människor i någon form och som så tydligt lyckades piskas fram av Hitler under nazismen.


Det mest fantastiska med boken tycker jag ändå är att när man läser denna bok skriven 1943 med vetskap om vad som hände med Nazismen och Hitler i slutet av andra världskriget så framgår ju Pär Lagerkvist som synsk! I boken blir dvärgen till slut den hovnarr han inte vill bli. Trots sina försök att stå över både dvärgar och människor, blir han till slut bara en del i spelet, den "onda clownen" - utan den makt han så strävade efter. Detta blev ju exakt vad som hände med Hitler som till slut blev som en narr, med ändlösa monologer, ogenomtänkta infall kring vad som skulle göras i kriget och till slut så dog han i sin bunker under riksdagshuset i Berlin.


I sista stycket tycker jag att Pär Lagerkvist vill ge krigstidsläsarna hopp om att de europeiska folken skall resa sig och göra sig kvitt sina bojor precis som dvärgen i sista stycket ”Jag sitter här i mina bojor och dagarna går…. . Jag väntar på andra tider, och de skall väl komma,…. Jag tänker på den dag då man skall komma och lösa mina bojor för att han skickat bud efter mig igen”. Det kommer bättre tider snart utan tyrannen Hitler tycktes Pär Lagerkvist skriva…

Havamal, Oden hjälper dig i en hård värld!

Dikterna är väldigt speciella, inga man har stött på förut. Jag läste igenom de 20 dikterna, de var rätt svåra att lista ut budskapet och tolka dem. Men jag gillade några, speciellt den här:

Till sin vän
skall man vän vara
och vedergälla gåva med gåva,
hån gälda med hån tillbaka
och list med lögn möta.

Personen som beter sig som en vän behandlar man också som en vän. Behåll vännen väl, ge bort gåvor om gåvor mottages. Men om man blir möttes med hån ska man håna tillbaka. Om en vän ljuger ska man inte ljuga tillbaka. Istället ska man vara smart och listig. Det smartaste skulle inte vara att ljuga tillbaka då man själv är lika dum som den andre. Man sjunker till den andres nivå… inget blir bättre. Var den mogne, vad är bäst att göra… var listig!
Jag valde dikten för att jag stöter på den här sortens konflikter ibland, de som aldrig verkar sluta. Eftersom den ene vill skicka tillbaka den smärta den andre gav. Typiska tjejbråk som är så otroligt onödiga!!
Jag tänkte skriva en egen dikt sen men den kommer imorn… allt för mig idag, god natt!

spark i baken carro!

jag är så otroligt dum så jag glömde bort mitt lösenord, men nu lös en lampa och jag kom på vad det var! Så nu ska jag komma igång, 2 interesanta inlägg är på g!

Emelie, varför känner vi hennes känslor?

Detta skrev Emelie i sin blogg:

"Men det gjorde också så att jag kände att jag kom huvudpersonen, Zhuang mycket närmare, vilket jag verkligen älskar med vissa böcker. Tack vare språket i boken så känner jag att jag kan på något sätt känna hennes känslor."

Precis så kan jag också känna! Jag har funderat på varför jag känner så. Jag tror det har lite med att hon skriver kortfattat och direkt, så när hon är irriterad får man reda på det snabbt och enkelt. Om man skulle sätta in mer mellan ord och ganska värdelösa ord i betydelse, så blir det lite svårare att se igenom vad känslorna är.

Om jag tar ett exempel:

”Varför de säga både tänka och gå? Varför inte bara gå?

Varför säger engelskmännen både tänka och gå, när de istället bara kan säga gå?

Jag tycker det känns som det är mer irritation i den första än i den andra, fast de är samma mening.
på så sätt tror jag att man har lätt att känna hennes känslor! … Eller vad tror du Emelie?

Zhuang=Mig?

Nu när jag har "dykt" in i boken och simmat mina 44 sidor, så har jag fått en hel del tankar och funderingar som jag tänkte dela med alla läsare! Alla=2 yeay!

På en av de allra första sidorna står det "förlåt min engelska" mitt på en blank sida. Det fångade mitt intresse direkt, då man får en första smak på hur språket kommer att vara. Det tog en stund innan jag kom in i läsandet p.g.a. den otroligt jobbiga ordföljden. Men när man fick flyt och kom in i boken tycker jag bara att det är positivt. Man får en starkare känsla för hur svårt det måste vara för henne att inte kunna språket i ett främmande land med en helt ny kultur.
Det är rätt roligt att läsa om just denna situation, då jag själv har blivit utsatt för den… fast hon måste haft det MYCKET JOBBIGARE! Det var när jag hade flyttat till USA med familjen, gick i en amerikansk skola, kände ingen och de ända orden på engelska jag kunde var, I love you… det kommer man inte så långt med. Så av erfarenheter när jag läser om stackars, ensamma Zhuang känner jag att jag vill ge henne massa tips!
En annan sak jag tänkte på var att det måste vart mycket jobbigt att översätta denna bok från engelska till svenska så det blir samma grammatiska fel. Vissa humoristiska grammatik fel på engelska kanske inte alls finns på svenska.
Men nu ska jag gå och göra lite te, så får ni höra mer senare! ”vad då? Äta eftermiddagste?” / funderar en förvirrad Zhuang

kom ihåg det!

Människor som skriver böcker är sällan intellektuella. Intellektuella är de som talar om böcker andra människor har skrivit.